Om jag fick frågan vad som gör mig mest lycklig, så skulle svaret vara självklart. Att bli älskad, att få älska, att ha någon är det bästa jag vet.
Jag hade turen att träffa någon som bryr sig, tänker på andra än sig själv oftare än han borde, och älskar den som förtjänar hans kärlek. Han uppskattar insidan, bryr sig inte om hur ens utsida är, hur stora bröst eller hur finnig man är. Han bryr sig om hur man mår, att man är glad, har det bra. Fler män som min pojkvän, tack!

Jag läser dagligen, om kvinnor, flickor, som antastas, våldtas, mördas för att de är just kvinnor och flickor. Ska vi ha det så i Sverige, Europa, världen 2021? Ska det vara skåpmat för polisen. Ska kvinnor behöva vara rädda för sitt liv, bara för att en man råkar gå bakom henne i gränden på väg hem från nyårsfesten. Ska barn behöva utsätts för äckel som hotar, utnyttjar, utpressar dem så fort de öppnar chatten på gaming-forumet.
Det tycker inte jag, och många med mig. Så varför är det fortfarande så, trots att det är förbjudet att våldta och utnyttja, trots att vi alla någon gång får lära oss, att nej betyder nej, och sluta betyder sluta. Varför våndas kvinnor fortfarande när de tvingas gå ut sent eller gå hem från festen klockan två helt ensamma?

Jag vet inte, jag fattar inte. För mig är det otänkbart att låta mina barn växa upp i en värld som den här. Jag vill inte överlämna jorden till mina barn om människor, tyvärr oftast män, som mördar, våldtar, utnyttjar, hotar de som råkar komma i deras väg. Jag kan inte med gott samvete dö, och veta att min dotter eller min son kommer vara ensam kvar i en värld som vår är just nu.

Det skrämmer mig, att bara 10% av våltäktsfallen som anmäls klaras upp. Det är sjukt att statistiken kan vara sån nu, 2021, i Sverige.

Män, pojkar. Ni som vet hur man behandlar andra, som vet att nej betyder nej, som vet att barn under 15 år inte kan samtycka, som vet att mord är helt fel väg att gå för att få ut sin frusstration. Försök förmedla det till de ni vet som inte riktigt har förstått det, eller till barn ni känner, så att de nås av rätt inställning redan när de är 10 eller elva, för att sen kliva ut i livet som mogna, respektfulla män och bli som er.

Män, pojkar, ni som tror att kvinnor och flickor är era leksaker, som beter er som om ni kunde äga oss, som mördat när ni mött en motståndskraftig kvinna, som aldrig fattat att nej och sluta betyder just nej och sluta.
Till er har jag bara en sak att säga. Vi är inga ägodelar, man kan inte köpab oss, sexköp är samma sak som att köpa en våldtäkt.
Man kan inte slå oss till lydnad, det enda det resulterar i, är rädsla och skam, som är helt jävla fel, och vi kanske aldrig vågar öppna oss för en man igen.
Vi är inte era slavar. Om vi inte vill diska, då ska inte vi diska. Om vi inte vill kyssas, kyss oss inte. Om vi inte vill ligga, ge fan i att ligga med oss.
Nej betyder nej. Sluta betyder sluta. Och ni som fattar, vet och sprider det budskap, oavsett kön, ni är hjältar. Man ska inte behöva vara rädd för att älska. Man ska inte behöva vara rädd för andra människor. Och man ska ta mig fan inte behöva acceptera tafs, våld, eller tvångsmässiga sexakter.

Tjejer, om någon tafsar på er, om ni blir slagna eller utsatta för sexuellt våld. Var inte rädd för att säga ifrån: vi finns här, vi som vet hur det är, som stöttar dig och vill hjälpa dig.


Råd ifall ni någong gång blir utsatta för våld av något slag eller andra orättvisor:

Acceptera det aldrig.
Tafsar någon, ge den en rak höger.
Om ni håller på att bli utsatta för sexuellt våld, försök slå eller sparka mannen i skrevet, funkar alltid när det träffar.
Om du blivit utsatt, prata med någon om det. Det värsta man kan göra är att hålla tyst och försöka förtränga. Det kommer aldrig försvinna om man inte pratar om det. Och kom ihåg, det är aldrig ditt fel att någon behandlar dig som en docka eller leksak. Det är aldrig ditt fel att du bllir använd som slagpåse, blir hotad eller pressad. Det är alltid den som gör det, som bär skulden.


Tack älskkling för att du är den du är. Du är ett föredöme för män och pojkar. Du är bäst. <3

Idag insåg jag hur värdefullt livet är, tack vare min älskade pojkvän. Man kan inte bara se negativt på det som möter en, man måste också våga vara glad och positiv, trots pandemi och sånt. Om din hjärna vill vara lycklig, så låt dig bli lycklig. Ingen kan skylla på en annan för att hen är lycklig under en som det kanske kan tyckas olämplig tidpunkt. Men lycka är också en känsla, och såna ska man inte hålla inne med har jag hört. Lev livet medan du orkar, imorgon kan det vara förssent, och du kommer då att ångra dig med all säkerhet.

Nu tänker jag lyssna på min nuvarande ljudbok, och tillåta mig själv att vara lycklig.

Hej på er!
Jag är en 16 år ung kvinna. Jag lever tillsammans med min kille sen tre år, har en varm kärlek för skriande, och att bygga byggsatser i Lego. Jag älskar musig, vilket fick mig att debutera som artist för två månader, snart tre månader sen.
I den här bloggen kommer jag att blanda glatt med ledset, sprudlande med deprimerat, vardagen från sin ärligaste sida med andra ord. Jag skriver för att rensa tankarna, men också för att delge världen vad som borde berättas.
Hoppas du läser mina inlägg. Hoppas att de är intressanta och att du känner att du vill följa mig i mitt liv, upp som ner.
Kram Lissa